Hästar vi minns

Namn: Camelia (Ibland även kallad för Lillan eller Kamelen)

Född: 2008-05-04

Härstamning: Efter: Jazz - Undan: Enets Gullan

Ras: Newforest ponny

Uppfödare: Lena Schelin

Färg: Brun

Tecken: Vita hår i pannan

Mankhöjd: Ca 138 cm

Personlighet: Nu har jag inte haft henne lika länge som Pricken och Amigo. Jag köpte henne som 1-åring. Under denna tid hon har funnits hos mig har jag kommit fram till att det är en godmodig ponny, men med mycket egen vilja. Hon är snäll, men känslig. Just nu ger hon intryck av att verka misstänksam och vimsig, fast det kan förstås höra till åldern. Jag tror att det är en sådan häst som om du vinner hennes hjärta som en rättvis och bestämd ledare, då följer hon dig i vått och torrt.

Meriter: Med förra ägaren visades hon på utställning med gott resultat och pluspoäng för traven. Som 4-åring vann hon riksfinalen i ungponnychampionatet i hoppning. Ryttaren var duktiga Therese Reimer Steffensen och detta ekipage gjorde mig verkligen så stolt.

Jag hade en stor dröm och förhoppning att kunna ha henne till avel, men eftersom jag innan hon fyllde tre år såg att hon började visa tecken på sommareksem, så valde jag att avvakta . Blir det värre är det kanske inte värt att satsa på avel tyvärr, men det är ju inget som säger att hon inte kan bli en kanonponny i hoppning och dressyr.

Detta är riktigt trevlig ponny, som med hjälp av Therese Reimer Steffensen, en duktig och driven tjej i Kungälv som rider in och utbildar hästar och ponnyer, utvecklades enormt, framför allt i hoppning. Hon såldes till en ung tjej som skulle satsa på hoppning. Tyvärr växte tjejen och blev alldeles för långa för denna lilla pärla. Nu står Camelia i Ullared och jag ska försöka ta kontakt med den nya ägaren. För det här är en ponny som är värd att hålla ögonen på.  

Denna bild visar ovannämda Camelia som gottar sig i vårsolen tillsammans med en mycket älskad häst som för alltid kommer att finnas i mitt hjärta.

 

Namn: Major (mest känd som Pricken)

Född: 1991-04-22 (Lämnade jordelivet den 12 maj 2016)

Härstamning: Efter: Magi - Undan: Jasmine

Ras: Halvblodskorsning

Uppfödare: Angelica Strålin

Färg: Tigrerad avblekbar skimmel

Mankhöjd: Ca 161 cm

Detta är en häst jag skulle kunna skriva en hel roman om (det kanske jag gör en dag).

Det är inte någon värsta tävlings häst, men jag var aldrig ute efter det heller. Han var en snäll och trevlig liten häst som funnits mer eller mindre hela mitt vuxna liv.

Jag hade nyss fyllt 20 år och jag föll för hans prickar och hans vänliga själ. Men att fastna för en häst för att han är charmig, det är en sak, men att sedan stå där med en stökig ettårig unghingst som hamnade i ett stall med nästan bara ston, ja det var lagomt kul.

Efter en sommar på hingstbete, kastrering någon månad därefter, där oturen var framme och han fick en allvarlig infektion i skapet, förvandlades den bångstyriga lilla hästen till en valack som gav mig sann glädje. Så många gånger han tröstade mig när jag kände att det mörka och det tunga ville dra ner mig. Så många äventyr vi fått uppleva.

Pricken blev en sansad och ärlig läromästare, det han kunde, det kunde han riktigt bra. Att han inte fick någon chans att visa sina mjuka gångarter eller sin fina hoppteknik på tävlingsbanorna berodde på att jag inte gillar att tävla och jag är inte är tillräcklig duktig  på att hoppa, som fortfarande är en gren som ligger mig varmt om hjärtat.

Men jag kände att just därför passade vi så bra ihop, jag och Pricken. Han var underbart allround. Om man ville hoppa några språng, vare sig det var i en paddock eller ute i skogen, då gjorde man det. Han älskade  mysiga långturer när man bara tog det lugnt och han gjorde sitt bästa när man ville göra ett och annat dressyrpass. Han var envis och kanske inte den snabbaste hästen, men han var oerhört snäll. Den sortens häst man kan krypa under magen på utan att vara orolig, den sortens häst du kunde sätta upp osäkra eller helt orutinerade ryttare. Man tvekade aldrig att släppa in halvmeterstora barn in i hans box. Han stod där lugnt och lät dem borsta honom och kratsa hovarna och njöt fullkomligt när de kliade och klappade honom fast de knappt nådde upp till hans hals.

Det går nästan inte med ord att beskriva hur mycket han betytt för mig. Jag har lärt mig oändligt mycket, och även om jag vet att jag inte är något proffs i ridsportsvärlden växte min självkänsla något oerhört. För jag fick ha honom i hela 24 år, och utan några större skador. Jag fick chansen att rida in honom och sedan utvecklades vi tillsammans och han en blev en häst jag hade drömt att få.

Jag sörjer honom väldigt mycket nu och kommer alltid att göra det. Det är tråkigt att han inte får vara med om att ett nytt fyrbent liv kanske får möta soluppgången här på vår lilla gård. Jag hade önskat fler år med honom.

Men eftersom han var född blind på ett öga och nyligen började se jättedåligt på det andra, så kom det svåra beslutet. Han började gå in i staketet och började bete sig förvirrat. Det kan vara så att han fick en liten hjärnblödning, men vi vet ej säkert. Fast jag kände bara att jag kunde endast lindra hans lidande. En häst som inte kan se får svårt att klara sig, mot slutet fick jag stå och mata honom, för han såg inte sin krafthink.

Jag är glad att jag inte drog ut på det och att jag kunde hålla mitt löfte. Det var att han skulle få somna in lugnt och sansat, och att det skulle ske på gården. Han skulle inte åka iväg någonstans. Jag lovade att vara nära honom ända in till slutet, och hur svårt det än var, så stod jag vid hans sida, när det jobbiga hände.

Jag är ledsen och saknar honom, men jag är tacksam för alla de fina år han gav mig. Jag är tacksam att han sista tiden fick gå och beta gräs tillsammans med Eqzoan som han tyckte om. Jag kommer aldrig att möta en som dig, Pricken, men nu vet jag att du inte har ont. Du är ung och frisk och du  galopperar på de gröna ängarna, och som den fina stjärna du är, kommer du att lysa upp himlen för mig, min familj och för dina hästkompisar här nere på jorden. Vila i frid, min vän!